Det är inte bara juniorspelarna som får god träning i Turkuturneringen. De färska juniordomarna kastas i elden och vägleds av kollegor och domarutbildare.

”Vi försöker alltid hitta en dag då alla unga domare kan döma matcher tillsammans. Domarutbildarna sitter då på läktaren och ser hur de unga domarna klarar sig, berättar Kimmo Ojala, som arbetar både som domare och domarutbildare

”Turkuturneringen passar bra för att träna unga domare, för att här spelar lagen inte om poäng i sin egen liga, eller om något mästerskap.” fortsätter Ojala

Man blir bättre endast genom erfarenhet

Ojala anser, att man kan inte bli en bra domare utan erfarenhet. Turneringen ger juniorerna en ganska bra bild av rutiner som hör till domarens vardag.

”Det är viktigt, att juniorerna förstår hur det känns att döma flera matcher per dag. Domarnas vardag kan vara ganska hektisk då och då. Här kan vi ha tre-fyra matcher i rad, så man måste ha ganska bra fysisk kondition också.”

Juniorerna får feedback av både sina utbildare och av sin kollega efter varje match. Åskådarna ger sin feedback på ett helt annat sätt. Feedbacken kommer garanterat från varje håll.

”Det är viktigt, att domaren också kan ta emot negativ feedback.”

Domarutbildarens arbete innebär också att svara på frågor om oklara situationer. Oftast kommer frågorna via e-post.

”Då och då skickar föräldrarna ganska aggressiva e-mail. Vi måste bara försöka svara på något sätt, och kanske försöka få dem att se på saken lite mer objektivt. Man måste komma ihåg, att åskådaren ser på matchen endast med sina egna ögon. Domaren ser inte situationerna på samma sätt.”

Roligt genast när man började

Ojala blev domarutbildare nästan av misstag. Han har varit ishockeydomare sen år 2000, och som utbildare ungefär ett år.

”Flera saker inverkade på beslutet att bli utbildare. Ingen ville riktigt börja med utbildningen, och någon måste börja lära upp nya juniorer.” skrattar Ojala, när han blir frågad om sin väg till domarutbildare.

”Jag har alltig tyckt om att leda och lära, så jag började riktigt gärna. Dessutom var en god kompis också med, så det var ganska lätt att komma in i jobbet.” fortsätter Ojala.

Turku-turneringen startade fredagen den 27 Mars för 25:e gången. Under åren har spelarna bytt sin karriär från spelare till tränare. En av dessa är Patrick Hillman, som deltog i Turku-turneringen för cirka 20 år sedan. Nu har han kommit med IK Sätras Team-97 till Åbo, som åldersklassens enda utländska lag.

”Vi nådde tredje plats i hela turneringen, och mötte ett tjeckiskt lag i sista matchen.” svarar Partick Hillman, när blir frågad om goda minnen från turneringen.

Från en bra till en bättre turnering

Enligt Hillman har turneringen bara blivit bättre under åren. Några nackdelar hittar han inte. ”Det räckte inte länge att resa mellan ishallarna då. Jag kommer ihåg en ishall i ett bombskydd. Under jorden.”

Hillman berättar också, att trots att ishallarna var bra redan på 80-talet, har de blivit mycket bättre sen dess. ”Den här hallen är en av de finaste jag har varit i.”, kommenterar Hillman Kuppis ishall.

Han konstaterar, att pojkarna som spelar i år i turneringen, får endast bra erfarenheter och minnen av turneringen. Matcherna har varit tuffa och mycket jämna.

Bättre utrustning gör inte en bra spelare

Hillman ser skillnader mellan den svenska och den finska spelstilen. Då han spelade, var de finska lagen mer fysiska och fick skjuta slagskott. I Finland förbjöds dessa i de yngsta juniorserierna senare, men de blev tillåtna i Sverige. ”Nu skulle våra spelare vilja skjuta slagskott och tackla. De kan ha svårigheter att hålla sig när de kommer ut på isen.”

Den individuella skickligheten har också ökat under åren. Bättre utrustning, som t.ex. kompositklubbor har gjort spelandet lite lättare.
”Förstås fanns det jätte duktiga skridskoåkare redan då, men man tog ofta bort dem med tacklingar. Nu får dessa spelare visa vad de kan. Det finns kanske mera tekniska spelare nu.”

”Att spela mot utländska lag utvecklar spelarna. Till exempel är spelet lite snabbare här i Finland, tycker vi.”